Hällestads klockstapel.

 

 

Hällestadsstapeln som numera står på Skansen i Stockholm, kommer ursprungligen från
Hällestads socken i norra Östergötland. Med sina 40,5 meter är den en av Sveriges högsta
klockstaplar. Stapeln uppfördes är 1732-33 och ersatte då Hällestads församlings gamla
klockstapel, vilken tillsammans med kyrkan och prästgården eldhärjades år 1726.
Kyrkan kunde dock repareras, men förstördes helt vid en ny brand år 1893.
Man beslöt att uppföra en ny kyrka, och  den skulle förses med ett klocktorn.
Den tidigare klockstapeln blev överflödig, och man beslöt att skänka
den till Skansen i Stockholm. Där den nu står som ett ståtligt monument över gången tid.
De tre klockorna i Hällestadsstapeln ringer alltid in det nya året.

Varje Nyårsnatt kan  alla vi Swartlingar som är spridda över hela värden,
lyssna till klockringningen från Skansen, på TV eller via webben. Samma klockor som
våra förfäder lyssnade på när de gick till Hällestads kyrka från Svartebo, mellan 1732- 1893.
 


Hällestad gamla kyka och klockstapel.


Den nuvarande kyrkan i Hällestad pryds av 8 stora ljuskronor och 18 lampetter.
Den största ljuskronan, med 34 ljusarmar i 4 kransar är en gåva från släkten
Mörner på Sonstorps Bruk från år 1895. Fem av de övriga ljuskronorna är från
den gamla kyrkan och kan dateras till 1600-talet.
Vid kyrkbranden 1893 kunde inte så mycket räddas av inventarierna,
men timglaset på predikstolen och de två stora mässingsljusstakarna i koret
samt ljusplåtarna i korabsiden är från den gamla kyrkan.


Att dikten Nyårsklockan ("Ring, klocka ring")
av lord Alfred Tennyson (1809–1892)
reciteras vid tolvslaget på Skansen är en gammal svensk tradition.
Första gången var 1895 då dikten lästes av Nicklas Bergendahl,
året efter var det snökaos och därför inställt.
Men 1897 deklamerades dikten av den som kom för många att bli starkt
förknippad med den, en teaterelev vid namn Anders de Wahl.

Efter Anders de Wahls bortgång 1956 låg traditionen länge nere.
1977 bestämde SVT att man ville återuppta traditionen och TV-sända den.
Skådespelaren Georg Rydeberg fick uppdraget, vilket blev en succé
och traditionen fortlevde. Efter Rydeberg (1977-1982) 
har tre skådespelare fått uppgiften,
Jarl Kulle (1983- 1996) 
Margaretha Krook ( 1997-2000)
och Jan Malmsjö (2001-)

Ring, klocka, ring i bistra nyårsnatten
mot rymdens norrskenssky och markens snö
det gamla året lägger sig att dö...
Ring själaringning över land och vatten!

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

Ring våra tankar ut ur sorgens häkten,
Och ring hugsvalelse till sargad barm.
Ring hatet ut emellan rik och arm
och ring försoning in till jordens släkten.

(Ring ut vad dödsdömt räknar sina dagar
och forngestaltningar av split och kiv.
Ring in ett ädlare, ett högre liv
med bättre syften, mera rena lagar.)

Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm.
Ring ut till tystnad diktens gatularm,
men ring till sångarhjärtan skaparglöden.

Ring ut den stolthet, som blott räknar anor,
förtalets lömskhet, avundens försåt.
Ring in det rätta på triumfens stråt,
Och ring till seger mänsklighetens fanor.

Ring, klocka, ring... och seklets krankhet vike
Det dagas, släktet fram i styrka går!
Ring ut, ring ut de tusen krigens år,
Ring in den tusenåra fredens rike!

(Ring in den tid, då andarna befrias
ur själviskhetens sammansnörda band.
Ring mörkrets skuggor bort ur alla land;
ring honom in, den bidande Messias.)